Mobilsnack

Den mobilen jag har nu har varit med om mycket, trots att jag "bara" haft den sen november förra året. Blivit tappad i golvet hundratals gånger, toaletten och ja. Den har gjort sitt helt enkelt. Allt eftersom har saker slutat fungera på den, t.ex appar, kameran, gå in i galleriet osv.. Fast det är inte förrän nu, när min app som agerar stegräknare gett upp som jag börjar få panik. Okej att det inte gick att lyssna på spotify eller att fotografera, men när min stegräknare inte fungerar så går det inte längre! Haha, löjligt. Jag är så otroligt klumpig när det kommer till mobiltelefoner då jag varit väldigt bortskämd när det gäller just det. Nu får jag dock inte telefoner hipp som happ längre, så nu ska jag verkligen vara rädd om min iphone. Beställt skal och skärmskydd som ska på innan jag börjar använda mobilen, haha.. Funderar på att beställa det på bilden också!

Utmaning - lagad lunch

Idag utmanade jag med lagad mat till lunch. Kanske inte mycket för världen, men för mig är det stort. Vet inte hur länge sedan det var jag åt det till lunch. Dessutom var det stekt i smör (!!), spela roll att det inte ens kan ha varit 2g smör, det räknas fortfarande! För att kompensera smörbristen stekte jag även i vatten så kryddorna skulle fästa.

100g quorn, 43g champinjoner, 39gbroccoli stekt i världens minsta klutt smör som sedan dränktes i sambal oelek, paprikapulver, salt och spiskummin. Åts med 3/4dl keso. Satan vad starkt det var förresten, haha..
Tyvärr lämnar ångesten mig inte ifred så nu går jag ut på en promenad.

Vardagsmotion

Hela förmiddagen har jag spenderat med städning, haha. Städat mitt rum, garderoben och även övriga huset (plocka undan, dammsugit, skurat). Hej vardagsmotion! Har även intagit frukost runt halv elva så det börjar väl bli dags för lunch nu också. Vad vet jag inte riktigt, men det löser sig väl.
Tänkte gå ut på en promenad med hundarna med, fast vädret är himla knasigt. Snöar ena stunden och andra skiner solen.  Hm. Har ni lov nu? Puss.

Socialliv

Jag har lov nu och det skrämmer mig. Alla tidigare lov har jag spenderat med mitt ex. Vad ska jag göra nu? Jag har ju i princip inga vänner kvar längre pga min ätstörning och de jag har drar jag mig för att träffa just för att jag känner mig tjock/värdelös/ful.. Ja listan kan göras lång.
Jag är rädd att jag kommer sitta hemma och göra absolut ingenting, men det är inte vad som skrämmer mig mest. Snarare att mina föräldrar inte kommer vara hemma och övervaka mina måltider = lättare att komma undan alternativt hetsa och spy. Fan. Varför ska det vara så jävla svårt? Men jag ska verkligen försöka. Kanske det blir att jag inte träffar någon under lovet och ja, det må vara tragiskt, men viktigast är väl att fokusera på att bli frisk och ta social-livet senare?

Äsch, nu ska jag gå ut på dagens första promenad. Vädret här är riktigt ruggigt och jag avskyr det. Jag vill ju inte ut i blåsten, kylan och regnet, men hellre det än ångesten jag får av att bara sitta inne. Läkaren tyckte förövrigt att jag rörde på mig för mycket mot vad jag får i mig under en dag, löjligt. Så mycket promenerar jag inte. 

Dagarna som varit i skrift

Nu äntligen har jag hunnit "landa" och smälta allting och tänkte också dela med mig av mina tankar till er. Allting är väldigt jobbigt just nu, och jag känner inte att jag "förtjänar" diagnosen jag fått. Anorexia nervosa? Jag? Naaae. Anorexia Nervosa är för mig smala, fjäderlätta tjejer med utstickande höftben, synliga revben och ack så vackra. Visst, jag väger lite och mina ben må sticka ut - men inte tusan är jag smal! Dessutom kräks jag ibland också ju! Det sa jag till dem med, men då svarade de att min vikt är så låg och mitt beteende (t.ex tvångstankar och liknande) "stämde" in mer på anorexi efter deras tester. Sedan att jag spyr gör mig inte automatiskt till en bulimiker; mycket annat som spelar in också. Blev dock väldigt förvånad när läkaren och bedömningschefen kom in i rummet igen och "gav" mig diagnosen anorexi och inte bulimi. Nåja. Nu är det som det är.

Efter att vi kommit fram till detta så sade läkaren att det är  viktigt att jag får hjälp med en gång, då jag väger så lite och till och med gått ner en del sen senaste mötet på min vårdcentral, men att de ansåg att BUP kunde hjälpa mig bättre. Ehhh, jaha? Vi sökte ju privat just för att vi inte ville till BUP! Anledningen till att de inte kände att de kunde hjälpa mig var för att jag skulle missa för mycket av skolan. Men jag berättade för dem att jag ändå planerat att gå om första året på gymnasiet då denna linjen inte passar mig, så det skulle egentligen inte vara ett problem.. Kändes verkligen inte bra, det var liksom "Hej, du har anorexi. Tack för oss, hejdå!"Som att jag var för psykstörd för att de skulle kunna hjälpa mig, kände mig helt enkelt inte välkommen.. Och hade de velat ge mig behandling så finns det faktiskt en "sommargrupp" just för personer med ätstörningar som studerar..

Det slutade med att de skickade en remiss till BUP i Lund fastän vi inte ville det, vilket orsakade ett hemskt stort bråk mellan mamma och mig. Hon var så ledsen och besviken över att jag hade gått ner i vikt och visade det genom att bli arg. Anklagade mig för allt möjligt som jag helst inte skriver ut här, men som sårade mig djupt. Enkelt sagt var jag krävande och begärande. Jag försökte inte tillräckligt mycket heller, för vågen är "svart på vitt" att något är fel. Spelade ingen roll att jag försökte berätta för henne att jag visst försöker men att det inte är så jävla lätt.. Håller fortfarande fast vid att det är viktigare att jag mår bra i huvudet än att vikten ökar. Hade det varit så lätt som att bara sätta sig ned och äta den sablans maten, ja då hade jag väl gjort det!? Åh.
Vi skrek på varandra, jag grät och porslin gick i bitar, men tillslut sansade vi oss och pratade. Som jag redan skrivit så kommer jag inte få äta lättprodukter vilket känns väldigt jobbigt. Jag äter ju mini keso, lätt yoghurt, lätt kvarg osv, till allt! Men jag antar att det är dags nu. När jag äter "bra" landar jag ändå bara på cirka 500 kalorier så..
Pepsi max/te/andra kalorisnåla drycker får inte drickas nära inpå en måltid då hon tror att jag isåfall kommer dricka mig mätt. Minst en näringsdryck om dagen kommer intas istället för lunchen i skolan då jag äter alldeles för lite alternativt ingenting. Kanske även en som komplement till frukosten..

Och detta är bara början! Saker som jag och mamma kommit överens om tills vidare, då vi inte vet hur det blir med vård eftersom vi som sagt inte vill till BUP. Försökte ringa "min" läkare igår för att prata om detta och han ska ringa tillbaka mig på måndag. Förhoppningsvis kommer vi fram till något vettigt med honom (han är bra och förstår!) så jag kan börja en behandling så fort som möjligt. Det kommer iallafall inte bli BUP, trots att de redan skickat en remiss dit mot vår vilja.

Och ja, cred till er som orkat läsa hela detta inlägget, haha. Kastade in ett par bilder också för att det inte skulle bli för tråkigt. Puss.

Zzzz

Åh, jag är så less på att vara så jävla trött hela tiden. Spelar ingen roll när jag somnar, jag vaknar ändå av mig själv efter bara några få timmars sömn, trots att jag inte är utvilad alls. Som idag skulle mitt alarm ringa klockan nio, tror ni inte att jag vaknar halv åtta och inte kan somna om? Såklart. Nåja. Är i skolan nu iallafall och har engelska, sedan slutar jag för dagen. Ska nog hem och sova, haha. Struntar i att jag inte kommer kunna somna inatt, jag behöver sömn nu.

Har gråtit mina sista tårar för P, det är dags att gå vidare nu. Jag är ju inte ens kär i honom längre, det som gör ont är att jag förlorat min bästa vän i samma veva. Han visste ju exakt allting om mig. Det är svårt att släppa taget efter 1 1/2 år tillsammans och flera år som vänner innan det. Han var trygghet för mig. 

Men vi ska nog klara av att vara vänner iallafall. Och det känns bra. Jag mår nog bra. Länge sedan jag kunde säga så och faktiskt mena det.

Killsnack

Jag blir så förvirrad. Jag och min pojkvän har ju gjort slut sen en månad tillbaka, men han fortsätter ge mig hintar om att han fortfarande har känslor för mig. Skriver lite då och då och när vi väl skriver kan han skriva lite smågulliga saker. Nu har vi inte pratat på ett tag och idag har han lagt till låtar i min spotifylista. Låter väl inte som en "big deal", men jag blir bara förvirrad. Önskar han kunde låta mig vara, han vet ju hur det påverkar mig.. Särskilt när han vet hur jag känner. Idag ska han antagligen komma och hämta sina saker han har hos mig, vet inte om jag orkar med det dock.. Men någon gång måste jag ju träffa honom. 

Sen vi gjort slut har fler och fler killar börjat höra av sig till mig, och även om jag inte är ett dugg intresserad utav dem så känns det ändå bra. Skönt att få bekräftelse liksom - att få veta att man trots allt duger. 

En kille som bor på min gata har jag börjat skriva lite smått med, och igår sa han att jag var otroligt liten. Trodde han menade på längden och svarade typ "nähä, är jag inte alls det!" Men han menade tydligen att jag är smal. Håller inte med, men det känns ju bra iallafall. Han är rätt snygg också, hähä.

fruktsallad

Jag har fått dille på fruktsallad med vaniljkeso och lite yoghurt, så gott! Hade jag fått så hade jag ätit det till frukost, lunch, middag OCH mellis, hihi. Men får nöja mig med att äta det till frukost och lunch, annars lär jag väl tröttna på det som med havregrynsgröten.. Kan fortfarande inte äta det - ryser vid bara tanken. Nog pratat om det, tänkte bara visa hur en typisk skål med fruktsallad kan se ut.

Just i denna skålen är det; 1dl keso, 1/2dl vaniljyoghurt, hallon, banan, kiwi, mango och äpple - mums!

Tror jag ska äta det till lunch också. 

Elvis

Hej på er! Det här är gamla "truthbetoold" som ni säkert redan vet. Kommer en bättre presentation av mig senare när jag faktiskt ska börja blogga här, nu tänkte jag bara visa några bilder på min ögonsten. Elvis heter han och är cirka 6 månader gammal.

bloggöverskrift

bildtext

hejhejhejej evelina!!! :-D

detta är en lääääääänk.