Stänga ner bloggen?

Nu har jag låst min gamla blogg på blogg.se, så ni vet. Funderar även starkt på att lägga ner bloggandet helt. Inte för att jag är "redo att testa mina egna vingar" och lämna er, nej, utan för att jag börjar bli så paranoid. Bloggar jag länge följt stänger ner sina eller så läser jag om hur folk de litat på avslöjat dem. Jag har en hel del av er på facebook och ja, jag vet inte. Kanske det är dags att sluta blogga nu. Vad säger ni?

9 kommentarer:

  1. Det vill jag absolut inte :( Kanske låsa den istället då? Kommer verkligen sakna dig och din blogg om du lägger ned <3

    SvaraRadera
  2. Neej! :( Kommer sakna din blogg då!

    SvaraRadera
  3. Du gör precis som du vill, jag finns ju trots allt kvar för dig på facebook <3

    SvaraRadera
  4. Men din mamma vet ju redan om det mesta och du ska ju få hjälp osv så det finns väl inte så mycket att "avslöja"? Såklart ska du göra vad som känns bäst för dig. Jag kommer att sakna dina ord om du försvinner.
    kram <3

    SvaraRadera
  5. Du gör som det känns bäst! Det finns en risk i att ha kvar den men det skulle vara synd om du la ner!<3

    SvaraRadera
  6. Det gör ju du som du vill, men jag vill verkligen att du fortsätter blogga, älskar din blogg ju :(

    SvaraRadera
  7. Stäng inte ner!! Skaffa lösenord isåfall hellre. Fast självklart är det ju upp till dig ;)

    SV: Jag tror nog inte att hon gillar det egentligen hehe. Jag får ju inte äta några lightprodukter, och det gör jag inte, förutom cola zero och light saft. Hon går nog med på det mest eftersom det liksom inte är nyttigt med varken vanlig läsk eller light läsk för kroppen. Skillnad på lightprodukter där det är 0.01 % fett, och fett behöver ju kroppen! :)

    SvaraRadera
  8. Kommer att sakna ditt bloggande, hörru! :( <3

    SvaraRadera
  9. Nej snälla gör inte det! Jag kikar in på din blogg ibland för att INTE få ätstörningar... Har spytt några gånger, men inte dagligen. Jag tycker jag är fet och HATAR verkligen att träffa människor. Just nu borde jag egentligen vara i skolan, men det är för jobbigt... Känner mig fet och går ändå alltid och gömmer mig på typ toaletten eller i omklädnings rummet för att inte behöva se alla andra, eller ja... För att DOM inte ska behöva se mig. Jag har gått ner typ 7 kilo sen i julas och jag skäms! Det är ju JÄTTE LITE! Ibland tänker jag att en "riktig" ätstörning skulle lösa allt. Då skulle jag slippa vara mellantinget som inte kan göra något fullt ut. För friska människor är jag tjejen som äter lite och sjukt "nyttigt" och är töntig för hela hennes liv handlar om hennes vikt, och för ätstörda är jag den feta tjejen som är värsta wannabe'n för att jag behåller maten och går ner jätte sackta i vikt... Jag vill vara DET ENA ELLER DET ANDRA, inte en konstig förvirrad blandning... Och tänk att du finns där för mig när jag behöver dig, och säger att det faktiskt jobbigt och INTE praktiskt (jag jag tror) att ha en ätstörning utan att du ens vet om det! Så... Tack. Verkligen... Tack <3

    SvaraRadera